Julia Lorentzson

Jag är en person med många starka känslor och ett konstant kliande i händerna att behöva vara kreativ, vilket har drivit mig igenom många olika hantverk och konstiga projekt.

En brist på pengar har även drivit på mig, att vilja ha saker jag inte har råd med har gjort att jag istället hittat sätt att fixa och tillverka saker med sånt som jag har hemma och material köpt på secondhand. Det är en ständigt pågående hobby som är väldigt rolig. Jag har genom det lärt mig makramé, att sy mina egna kläder, möbelrenovering, metall och läder arbete och att fixa skor och smycken.

Men att måla och teckna är en form som består och alltid återkommer mellan alla andra konstiga projekt.
Det är nog också det medlet som hjälpt mig mest med att hantera mina psykiska sjukdomar.

När jag va tonåring blev det många figurer med stora ledsna ögon och sen förvridna ansikten i kol.
Det blev ett uttryck för allt jag kände och tänkte men inte kunde sätta ord på då.

Det är väldigt skönt att kunna lämna verkligheten som ofta känns svår och instabil. Det har varit ett bra sätt för mig att distrahera händerna, kroppen och sinnena från självdestruktivitet. Att kunna ta ut all sorg och ilska i fysisk form och gå in i någonting som bara är, som lugnar mig och förankrar mig i nuet.

Idag gör jag fortfarande förvrängda och mörka ansikten med kol, blyerts, tusch och digitalt.
Jag har aldrig varit en särskilt digital person och tänkte länge att det måste vara så mycket av själva känslan i hantverket att måla som försvinner. Men för några år sedan testade jag på det och tyckte ändå om det. Det finns en viss frihet i det och det är väldigt smidigt att använda istället för att köpa nytt material och släpa runt på hela tiden.
Ofta målar jag en kopia av det jag gjort digitalt med traditionellt papper och penna, det blir en rolig process.

Mönstren jag tecknar har utvecklats mycket de senaste tre åren då jag hittat mycket inspiration från bilder och foton på mikroorganismer och mikroskopiska perspektiv av växter. Jag har testat mig fram med vatten och akvarell färg på olika sorters papper och med tuschpennor i olika färger. Men det har varit svårt att hitta exakt rätt teknik för att kunna göra små detaljer med starka kontraster och nu har jag landat på svart grövre papper och hittat de underbara gelpennorna med starka kulörer.
Dessa detaljrika repetitiva mönster blir väldigt meditativa att måla och saktar ner och lugnar min hjärna när alla tankar är kaos och bara snurrar på högsta hastighet.
De känns enkla och trygga, bara gjorda av tusen små prickar och geometriska former.

Jag kommer från Dalarna och idag bor jag i Stockholm med min bästis. Jag har varit sjukskriven i två och halvt år nu och är extremt trött på det. Jag försöker rehabilitera mig på alla möjliga sätt och ta bra beslut med hjälp av diverse personer inom vården och socialpsykiatrin. Det tar så otroligt lång tid och jag försöker bara hålla ut och härda ut tills jag lyckats hitta en stabil plats i samhället. Det enda jag vill är att jobba och ha en inkomst men herregud vad svårt det ska vara.

Jag hoppas att någon kan uppskatta och ta del av och kanske känna igen sig i mina konstnärliga uttryck.